SKOGEN MED VÄNNER
FAMILJEN
Foto: Fredrik Nilsson
VI ÄR KVAR
Vi är kvar här! Har bara inte funnits någon tid till att uppdatera bloggen! Snart är det semester och det ska bli underbart! Dylan har varit frisk och kry hela vintern men nu när gräspollen började blomma så kom problemen igen! Vi försöker hålla biverkningarna av allergin i skick, i sommar vill vi lyckas! Här är vi med i tidningen ”härliga hund”!
HUNDÖARNA MED EBBA & DAHLIA
ÄNTLIGEN LITE SNÖ
Så vi drog ut och lekte järnet!
GJORDE EN FILM
Älskade, älskade hundar
SPANIEN
Än en gång (7e gången) åkte jag ner till SOS Animals och alla underbara hundar! Denna gången var jag bara nere en vecka, brukar vara nere längre, men behövde en liten dos av gatuhundspussar! Jag är så glad att jag får ta del av dem och de är så himla underbara. Alla på sitt sätt! ❤ Vissa har suttit i hägnet hela livet 😦
Som Campo och Hardy, de har suttit där i ca 7 år. Jäkla skit att det ska behöva vara så!
Skönt att de har oss, som ser till att de får 2 långpromenader per dag och lek i lekhagar, kärlek och mat, veterinärvård osv. De har det ju det till och med bättre än vissa hundar i Sverige. Men självklart så kämpar vi ju för att de en dag ska få ett hem, en matte/husse som älskar dem över något annat, som kan ge dem det de behöver! Kärlek, närhet, stimulans, promenader etc.
Jag älskar verkligen att vara där nere, älskade älskade hemlösa hundar! Alla med ett förflutet som ingen hund ska behöva leva med…
Självklart var det mysigt att komma hem till Dylan igen och att se honom ligga och sova i soffan och njuta gör en tårögd. Det hade kunnat vara han som varit kvar där…tanken är hemsk.
BORZOI-BESÖK OCH RÖDA TONSILLER
Idag har vi haft finaste långnäsan på besök, Koira. Koira är en Borzoi och är en av de snällaste hundarna som vi känner. Dylan tycker mycket om henne. Det är så kul att Dylan blir en liten plutt när han är med henne, Dylan är ändå 61 i mankhöjd men när han är med Koira så uppfattas han som en liten ärta. Dylan och koira har röjt runt i lägenheten, hämtat leksaker ur leksakskorgen och legat och sovit.
På tisdag ska jag till veterinären och kolla Dylans tonsiller…jag misstänker att de varit inflammerade under en väldigt lång tid. Jag har kikat ner i halsen och sett att de är röda och inflammerade så förhoppningsvis får vi hjälp med att ställa detta tillrätta. Stackarn har säkert jätteont! 😦 Det kan även vara grundorsaken till alla hans andra problem. Eftersom kroppen hela tiden måste jobba med en infektion i kroppen så står immunförsvaret på högvarv hela tiden och har säkert gjort att han har skapat allergier och överkänsligheter under tiden.
Jag hoppas att vi får bukt på detta och att de flesta pusselbitar faller på plats. Det kanske till och med blir så pass bra att alla hans problem försvinner. Jag håller tummarna stenhårt just nu. Dock är det läskigt med en eventuell operation! Alltid läskigt att söva och halsen är ganska jobbig att operera då de kan ha väääldigt ont länge efteråt och inte kunna varken äta eller dricka. Men en sak i taget nu, kanske det räcker med antibiotika….vi får se! Mattes lilla hjärta! ❤
Har ni haft en hund med tonsillproblem? hur har det gått, vad för symtom och vad hjälpte för er?
NYÅR 2013/2014
Dylan är väldigt rädd för fyrverkerier. Så att jag och Micke bestämde oss för att han måste få springa av sig på dagen för att få någon motion i dagarna. Han ville inte gå ut på hela dagen innan och jag visste att 31/12 inte är rätt dag att ta en långpromenad med honom på. Så vi bestämde oss för hundöarna. Vi hade några vänner som skulle dit så att vi bestämde träff där vid 10-snåret. Det blev en hel del lek och spring. Lilla Ebba som ser ut som en mini-Dylan är också från SOS. (föredetta Lana). Jag träffade henne där nere i September förra året när hon bara var några veckor gammal och bodde hos vår otäcka granne (till sos). Sedan var Dahlia med som är en faraohund, Åska som är en pumi och sen även en god vän till Dylan som varit med på bloggen förut; Koira som är en Bozoi. Mattar och hussar var också med självklart och vi hade en trevlig timme på ön! Vi sprang också på Håkan från SOS som vi också känner väl. Så det var skoj!
Sen på kvällen var vi hos mina föräldrar och självklart smälldes det en hel del. Dylan hade fått en bäddad plats bakom soffan där han ville ligga och där låg han från 18 ca. Sen runt 12-slaget så var han väldigt rädd. Skakade, flåsade och sprang runt. Men vi visade att vi fanns där och vi var med honom på golvet. Sen släppte han det relativt fort måste jag säga! SKÖNT!
Idag har han fått springa i skogen. Springa av sig all ångest. Det är viktigt ifall de varit rädda. Bra inlägg HÄR från Dogma. Gissa vad han hade på sig när vi kom hem!? EN FÄSTING!!! 1 Januari 2014 börjar bra…..
Nu längtar vi verkligen efter snö så att vi får njuta lite från både allergi och fästingar. Vi älskar snö och vinter, ska be till vädergudarna nu!
God fortsättning från oss!
DYLAN 